guldkannan hero 2

Myt att växter tar upp läkemedel från urinen.

Fråga från kund:
Hur stor är risken att jag sprider rester av läkemedel och pestizider i min egen trädgård genom urinen?

Svar:
Vi kan tryggt säga att det finns ingen risk att våra växter skulle ta upp några rester som skulle vara negativt för människor. Det verkar vara en seglivad myt (kanske av gödseltillverkare?). Däremot ska man inte spola ut det i våra vatten då fiskar påverkas av hormoner och antibiotika.

Som du säkert vet så är vi, växter och djur fyllda av diverse skadliga ämnen men som vi lyckas ”ta hand om” på olika sätt.
Vi vet nog inte ännu vad vår moderna livsstil får för resultat.
Att många av oss är sjuka vet vi.
 
Att guldvattna är nog det minsta du behöver oroa dig för och istället med glädje ta hand om något som gör gott för jord och växter.
 
Personligen är mitt mål att inspirera till kretslopp och att folk ska få upp ögonen för ekologi och fotosyntesen i stort. Att vi ska odla för klimatet!

1)      Pesticider: Bara det som kommer in i kroppen kan komma ut med urinen. Innehållet i urin är för de flesta ämnen en god indikator för hur exponerade vi är för dessa ämnen. Därför används urinprov vid t.ex. doping och knarkkontroller och även i forskning för att undersöka hur exponerad man är för olika miljögifter, pesticider, vilket den tyska artikeln visar. Men vi kan vara trygga i det att vår svenska exponering av pesticider via dricksvatten är mycket låg. Jag har t.ex. inte hört att glyfosat mätts upp i svenskt kommunalt dricksvatten, men så är också reglerna för användning av glyfosat i Sverige betydligt hårdare än i flertalet länder i EU, och ännu mera så jämfört med övriga länder. Det är annorlunda med PFAS. Det har vi i Uppsala och i flera andra tätorter exponerats för via dricksvatten, och det kommer ut via urinen, men ännu mera via duschvatten, eftersom det huvudsakligen kommer till oss via vattnet. 

Men vad gäller pesticider sker den största exponering via frukt och grönsaker, framförallt importerade. Men det är sällan som halterna överskrider gränsvärdena. Risken för hälsan är  via vårt intag av mat, huvudsakligen frukten och grönsakerna. Gränsvärdena är så lågt satta att jag inte känner till att några jordprocesser skulle påverkas av innehållet i urinen. Dock har vi vid fluglarvsbehandling av t.ex. bananskal kunnat se hämningar på larverna som vi tror beror på att insekticider använts på bananerna. Vi har inte sett sådan påverkan vid vanlig kompostering.

Sammanfattning – Det kommer att finnas pesticider i vår urin, men jag känner inte i sådana halter att jag känner till att effekter påvisats på jord eller gröda.

2)      Läkemedel – 60-70% av våra läkemedel utsöndras huvudsakligen via urinen, och nästan 30-40 via fekalierna, sedan utsöndras mindre delar via svett och andning också. Så läkemedel finns i urin, om man konsumerar läkemedel. Och hormoner finns i vilket fall som helst, för hormoner producerar vi ju själva. Men jorden är mycket bättre på att ta hand om och bryta ned läkemedel, hormoner(och pesticider än vatten. För miljön är det mycket bättre att dessa ämnen hamnar i på jorden istället för att hamna i vattnet. Det är ju på vattenlevande organismer som vi sett de negativa effekterna av läkemedel och hormoner från avlopp, inte på livet i marken eller jorden. När vi simulerade intag av läkemedel via vete och morötter gödslade med avlopp och jämförde det med intaget via dricksvattnet i Stockholm, som får dricksvattnet från Mälaren, som till ca 5% består av renat avlopp från Västerås, Uppsala m.fl., kom vi fram till att intaget via dricksvattnet var 100 – 10 000 gånger större, och då är ändå intaget via dricksvattnet försumbart och dricksvattnet säkert. Göteborg får sitt dricksvatten från Göta älv.  

3)      Det är inte visat att intag av läkemedel eller pesticider via mat vid de låga nivåer vi har i Sverige påverkar hälsan, men det är visat att vårt svenska intag av kadmium är så stort att flera procentenheter i den äldre befolkningen får njurbesvär. Kadmium bidrar dessutom till bl.a. ökad risk för bröstcancer, benskörhet mm. Det är också visat att mera kadmium i marken ökar risken för högre halter kadmium i grödan. Det finns inte något fosforhaltigt gödselmedel på marknaden, varken mineralgödsel eller organiskt gödselmedel, som har så låga halter kadmium som urin. Av denna anledning anser jag urin vara det bästa gödselmedlet man kan använda för de flesta grödor. 
 

Jag bifogar två rapporter som tar upp läkemedel och den ena också tungmetaller i urin och Klosettvatten.    

Håkan Jönsson, professor i miljöteknik på SLU.