Mediciner i guldvatten

Fråga:
Vi är några som diskuterat vattenkannan Towa och kom fram till att vi skulle reda ut det där med läkemedel, alla kanske inte var lämpliga som ”urindonatorer”.

Svar från professorn:
Hej Susanne,

Din fråga om mediciner:
De flesta mediciner finns kvar i urinen. Men det är endast ett fåtal mediciner som man har visat att de kunnat tas upp av växter. Ett exempel är Carbamazepin, en epilepsimedicin som man i växthus har visat kunde tas upp av gräs. Det mesta återfanns i rötterna och en del i bladen.

Prof. Håkan Jönsson på SLU meddelar;

 – Jag känner ännu inte till att någon kunnat detektera läkemedel i någon ätbar gröda efter gödsling med urin. Däremot vet vi att läkemedelsrester kan detekteras i dricksvattnet i de flesta stora städer. Odlingsjord är mycket rik på mikroorganismer och bryter lättare ner läkemedel.

Värt att tänka på är att ett antal olika ämnen, som t.ex. Carbamazepin inte bryts ned i reningsverk utan passerar ut med det renade vattnet. Eftersom t.ex. Stockholm tar sitt vatten från Mälaren och runt 5% av Mälarens vatten är renat avloppsvatten, finns detekterbara halter av 5-10 olika läkemedelsämnen i dricksvattnet i Stockholm.

Detta tror jag är mycket allvarligare för miljön än för människorna, eftersom fas 1 provning av läkemedel innebär att läkemedlet i normal dos visas inte ge några större negativa effekter på friska människor.

När urinen hamnar i jorden bryts dessutom läkemedelsämnena ner bättre än i ett avloppsreningsverk, eftersom det finns ungefär lika många bakterier per liter jord som per liter vatten i avloppsreningsverket. Men urinen är bara i avloppsreningsverket 6-24 timmar i regel, medan urinen ligger i jorden flera månader och därför hinner läkemedlen brytas ner mycket mera.

Min slutsats är att risken med läkemedel i rabarber och andra grönsaker på grund av uringödsling är försumbar. Själv använder jag sådana grönsaker och ger också till mina barn och mina 4 barnbarn, trots att min hustru sedan tre år går på cellgifter.

Lycka till med odlingen,
Håkan